De sista veckorna innan ett marathon tränar man mindre och mindre för att låta kroppen vila och läka ihop eventuella småskador. Det innebär att man springer mycket mindre den sista veckan och får tid över till annat. En annan sak som inträffar är att man börjar bli förväntansfull inför loppet.

Då finns det en liten risk att man börjar surfa på internet efter information om Stockholms Marathon på jogg.se, funbeat.se och puls.se. Man kanske leter efter bloggar som handlar om loppet. Man kanske skriver ut sitt eget armband med mellantider.

4-timmars schema

Det är saker man kan göra, men det gör inte jag. Jag är helt lugn och tar det hela med ro. Det är ju bara 42 kilometer som skall springas. Just det, en sak till som jag inte gör är att kolla vilket väder det blir på lördag i Stockholm flera gånger om dagen.

Gör inte om samma misstag som förra året! Då lade jag mig  i 3:45-gruppen (övermod redan det) och när jag tyckte att det gick för långsamt så sprang jag ifrån den gruppen efter en halvmil. Värmen och tempot gjorde att jag snabbt tog slut och då seglade 3:45-gruppen förbi och jag hade ingen chans att hänga på. Jag började bli trött redan efter en mil och det är ingen höjdare när det är över 3 mil kvar.

Jag började med att springa Mölndals centrum. Sedan sprang jag till Frölunda centrum. Sedan springa jag till Älvsborgsbron via Grimmered. Sedan blev det Mariaplan, Slottskogen och Sahlgrenska. Därefter sprang jag hem för ett ”Pit stop”. Då hade jag sprungit 22,5 km. För att fylla ut längden sprang jag till Eklanda och vände. Totalt blev det 31 kilometer på 6:12. Jag låg rätt stadigt på 6:10 per kilometer och första milen kändes seg. Det berodde säkert på att kroppen inte hade vaknat ordentligt. De första kilometrarna när jag passerat 2 mil kändes riktigt pigga. De tre sista kändes dock jobbiga igen.

Rundan gick över förväntan och det känns bra i benen. Inga stora skavanker (ta i trä). Det känns faktiskt jättebra. Och nu är det bara ett superlångt pass kvar! Superskönt!

Finisher tröja Stockholm Marathon 2008

 Det är alltid kul att styla lite

Rundan i sig är det inte så mycket att säga om. Daniel var inte med och höjde tempot, så det fick jag göra själv. Trots att jag försökte att ta det lugnt så hamnade jag på 5:38 per kilometer. Det är inte lugnt tempo för mig. Ja, ja, jag för ta det lugnt till helgen istället när jag skall springa 30 kilometer.