I fredags (dagen innan loppet) åkte jag ner till Lund tillsammans med Erik och Jerry från Trailrunner West. På morgonen regnade det och var mörkt och kallt och jag undrade vad jag gett mig in i.
När vi kom fram till Skryllegården kändes dock bättre. Det var ljust och duggregnade bara.
Loppet började med en 3 kilometersslinga i Skrylleområdet innan vi gav oss ut på Skåneleden. Innan låg den rundan tydligen sist i loppet. Tur att de har flyttat den. Jag tog det hyfsat lugnt i början och låg under 6 minuter per kilometer. Efter ungefär 5 kilometer hakade jag på Ross, som sprungit loppet två gånger innan. Det visade sig vara ett lyckat drag och jag sprang resten av loppet med honom.
Markusloppet
Jag sprang i princip hela vägen fram till vändningen. Vid vändningen åt jag en bit kladdkaka och drack cola. Stannade där i ungefär 4 minuter. Det var skönt att veta att över hälften av loppet var avklarat. På hemvägen gick jag i nästan alla uppförsbackar. När det var ungefär 8 kilometer kvar tog mitt vatten slut. Jag fyllde aldrig på något vatten vid vändningen. Jag vet inte varför. Det skall jag göra nästa gång.
Jag hade laddat min MP3-spelare med bra musik inför den sista delen av loppet. Det visade sig att det var helt i onödan då jag aldrig fick fram den ur ryggsäcken. Ross försökte prata med mig nästan hela vägen hem och jag försökte svara. Jag var rätt trött så det var inte helt lätt att prata engelska.
Jag hade med mig för mycket näring. Jag åt inte alls så mycket som jag hade räknat med. När vattnet tog slut, slutade jag att äta också. Jag vågade inte äta mer på grund av risken att bli torr, slemmig eller kletig i munnen. Jag som hade letat i halva Göteborg efter chokladöverdragna kaffebönor. De fick ligga orörda i ryggsäcken då jag helt glömde bort dem.
Jag missade mycket av omgivningarna då jag fick koncentrera mig på stigen och underlaget plus att jag blev väldigt trött de sista två milen.
Markusloppet
De sista tre kilometrarna var konstant uppför kändes det som och Ross drog ifrån mig. Det var riktigt jobbigt och benen var stumma. Jag lyckades i alla fall springa över mållinjen på 5 timmar och 14 minuter. Det var långt bättre än väntat på 50 kilometer. Jag är jättenöjd!
Det var ett mycket roligt lopp (utom de sista 15 kilometrarna då jag undrade vad jag höll på med och tänkte konstiga tankar om att aldrig mer springa).
