Björnmossen

Leden var bra markerad med orange markeringar. Det var bara ett par gånger som jag fick ta fram kartan för att se var jag var. Nu hjälpte inte det utan jag fick chansa vilken väg jag skulle ta.

Underlaget var mest mjuka stigar och väldigt fina spångar. Det var lerigt på några ställen och jag fick springa runt dem för jag hade inte mina terrängskor på mig. Var tvungen att ha mina marathonskor då jag springer på asfalt till och från Sandsjöbacka.

Det blev totalt 31 kilometer på nästan 3,5 timmar. Var rätt sliten på slutet och de vanliga tankarna kom givetvis upp om att jag aldrig hade orkat 2 mil till.

Övrig träning denna vecka var 8 kilometer i tisdags. Sedan blev jag förkyld och tog det lugnt fram till i lördags. Då tog jag en 11 kilometers tur i Änggårdsbergen. Totalt 50 kilometer är ändå ok på en vecka.

I lördags var det dags för veckans långpass. Jag tog en lite enklare runda genom att springa och runda Oxsjön. Det är 24 kilometer som är hyfsat platt och rätt mycket asfalt. Tog det rätt lugnt med tanke på Toltorpsvarvet på söndagen.

Oxsjön

Den första milen gick lätt, men sedan blev det lite tyngre. Inte helt idealisk uppladdning inför ett 5 kms lopp. Rundan tog 2 timmar och 25 minuter.

Veckans övriga träning:

• 12 km i Ängårdsbergen i tisdags,
• 10 km i Skatås i onsdags,
• 10 km i Skatås i torsdags

Det ger totalt 61 kilometer den här veckan. Så långt har jag aldrigt sprungit på en vecka innan någonsin!

Jag har varit lite småförkyld och hängig de senaste dagarna, men i går kände jag mig pigg igen och kunde äntligen ge mig ut och testa de nya skorna. Eftersom det var söndag, var det dags för ett lite längre pass i Änggårdsbergen. Nu skulle det plaskas i lera!

Före rundan (Suddig bild, skorna ville inte stå still)

Det hade regnat på natten och det var halt, blött och lerigt i spåren. Jag sprang inte ner i de största lerpölarna, men jag sprang igenom allt annat. Skorna kändes bra, men det var lite halt på stockar (självklart) och stenar. Jag får fortsätta att vara försiktig på blött underlag. Det kändes som att greppet var riktigt bra på gruset i stigarna.

Efter rundan (Inte rena längre)

Skorna kommer aldrig att bli rena igen efter den här rundan. 

Jag utökade förra veckans runda med lite mer än en kilometer. Rundan blev 21 km som jag klarade av på 2:20. Efter rundan bakade jag en äppelpaj med lite björnbär  och vaniljsås till. Ett mycket gott sätt att få i sig lite extra energi efter ett tufft pass.

Rundan i Änggårdsbergen

Förra veckan var jag som sagt förkyld, så det blev bara två pass förutom gårdagens pass:

• 10 km i Änggårdsbergen
• 8 km i Skatås, intervallpass med 3 x 1 km i ungefär 4:30 tempo.

39 km totalt varav 0 km på asfalt är jag nöjd med.

I dag har jag lite träningsvärk i benen. Det är troligtvis de nya skorna som orsakar det. Benen måste vänja sig vid skorna. 21 km i tuff terräng kanske inte är det bästa sättet att springa in ett par nya skor….

Slingriga stigar

Benen var trötta efter veckans löprundor. I tisdags och torsdags blev det 10:an i Skatås och i onsdags blev det intervaller i Änggårdsbergen. Jag sprang dock på och kom in i ett behagligt tempo efter en mil. Råkade även ut för en riktig regnskur, men jag sprang på som vanligt. Jag sprang förbi flera stycken som gömde sig under träd, trots att de hade jackor och långbyxor. Jag sprang i t-shirt och shorts och härdades.

Augusti blev en bra träningsmånad med 16 pass och totalt 19,8 mil där nästan all löpning har skett i terräng.

3 pass avklarade på 3 dagar.

I tisdags blev det 8 km i Skatås. Försökte ta det lugnt, men hamnade mitt i en enorm grupp ungdomar (säkert 1000 stycken) och det var bara att hålla skenet uppe och springa i 5:00 min/km tempo.

I onsdags sprang jag i Änggårdsbergen. 8 km med intervaller. Jag har börjat testa intervaller och körde 30 sekunder i 4:00-tempo och sedan 60 sekunder jogg. Detta repeterade  jag 6 gånger. Hyggligt jobbigt.

I dag, endast 11 timmar efter gårdagens pass, kom jag ut på morgonen och sprang ytterligare 8 km i Änggårdsbergen. Benen var rätt sega. Tog det lugnt och cruisade fram.

Gunnarskogsleden

Jag började i Gunnarskog och de första kilometrarna var lätta att hitta. Sedan gick leden rätt igenom ett område med sly och det var svårt att se markeringarna. Efter 3,5 kilometer kommer man fram till utsiktstornet.

Utsiktstornet

Jag var givetvis tvungen att gå upp i det. 

Utsikt från tornet

 

 Efter tornet var det en sträcka med fina stigar.

Fin stig

Den sista milen jag sprang var dock inte så bra. Det var riktigt svårlöpt och svårt att hitta. Leden är rätt kuperad också, så jag blev rätt trött på slutet.

Jag höll på i nästan 3 timmar. En kul tur som jag nog gör nästa år också.

I går sprang jag på lite nya stigar i Änggårdsbergen. Efter en kilometer svängde jag av standardvägen över Västerberget och sprang mot Axgatan istället. Det var en smal stig som var kul att springa. Nere vid Axgatan vände jag åter norrut och sprang på en ännu smalare stig. Riktigt kul. Kom fram nedanför backen till Södermalm. Den stigen kommer jag att använda igen.

Därefter sprang jag in i Botaniska för att testa en ny slinga. Efter ett par hundra meter kan jag fram till en skylt som pekade mot en utsiktsplats på Österberget. Det kunde jag inte motstå, utan sprang raskt uppför en slingrande och brant backe. Väl upp såg jag på kartan att det låg 2 naturpasskontroller i närheten. Jag beslöt att försöka ta dem. Den första sprang jag rakt på, men sen gick det inget bra. Stigarna uppe på berget var väldigt svåra att följa ibland på klipphällarna. Jag sprang helt enkelt vilse och bommade den andra kontrollen. Efter mycket om och men hittade jag i alla fall tillbaka till den asfalterade stigen från Södermalm.

Efter detta äventyret beslöt jag mig för att bara springa på kända stigar. Jag rundade Axlemossen och Trindemosse innan jag sprang hem. Det blev 15,8 kilometer på 1:50.