Efter incidenten med näsblodet har jag fått till några rundor.
Med andra ord har träningen gått hyfsat bra under julledigheten.
Förra vecka såg ut att bli bra. Det blev 8 kilometer på tisdagen och 7 kilometer på onsdagen och jag tänkte avsluta med en längre runda på lördagen.
Det var minus 8 grader och klar himmel när jag gav mig ut på lördagsmorgonen. Allt kändes bra och jag började få upp värmen. Efter tre kilometer kändes det som om jag var snorig. Det var inte snor, det var näsblod. Det var bara att försöka få stopp på blödningen och sedan vända hem igen. Det blev bara 7 kilometer.
Nu är det julvecka och då är all löpning bonus. Hoppas att det blir två rundor i alla fall.
I dag på lunchen sprang jag 8 km i Skatås. Det var ett par plusgrader och duggregn. På marken låg det snö och slask. Det blev ett bra pass.
Förra veckan blev det tre pass på 7, 8 och 11 km. Det är i alla fall en början på en comeback. Söndagens pass blev tyvärr inte ett pass i Änggårdsbergen, utan jag fick springa på asfalt igen. Det börjar bli dags att ge sig in i leran igen. Det är roligare än att springa på asfalt.
I går sprang jag igen för första gången på tre veckor. Efter influensa, hosta och näsblod var det äntligen dags för en tur.
6 kilometer i lugn fart var jobbigt och i dag är jag lite stel i benen. Det är skönt att äntligen vara frisk, men det är skittråkigt när man inser hur mycket man har tappat i kondition.
November blev en katastrofmånad med bara 3 pass. Det är bara att glömma den och se framåt. December får bli en comeback-månad där jag stegvis ökar mängden till 4 mil. Det blir en bra grund att stå på inför vårens träning.
Tiden efter Markusloppet har mest präglats av förkylningar. Jag lyckades få till en runda på en mil veckan efter loppet innan jag fick ont i halsen och feber. På grund av febern blev det en vecka helt utan löpning. Sedan lyckades jag få till tre pass på 6+7+10 kilometer innan jag blev sjuk igen. Nu är jag förkyld igen. Det känns riktigt tråkigt att inte kunna springa.
I söndags när jag sprang en mil, fick jag på Queens låt ”Don’t stop me now”. Den må vara gammal, men jag fick en riktig kick av den. Just precis där var jag frisk och jag var ute och sprang. Allt kändes bra. Jag fick en riktig endorfinkick. Låten sammanfattade precis hur jag mådde: ”Don’t stop me now, I’m having such a good time”.
Tyvärr blev jag som sagt stoppad av en förkylning dagen efter.
I fredags (dagen innan loppet) åkte jag ner till Lund tillsammans med Erik och Jerry från Trailrunner West. På morgonen regnade det och var mörkt och kallt och jag undrade vad jag gett mig in i.
När vi kom fram till Skryllegården kändes dock bättre. Det var ljust och duggregnade bara.
Loppet började med en 3 kilometersslinga i Skrylleområdet innan vi gav oss ut på Skåneleden. Innan låg den rundan tydligen sist i loppet. Tur att de har flyttat den. Jag tog det hyfsat lugnt i början och låg under 6 minuter per kilometer. Efter ungefär 5 kilometer hakade jag på Ross, som sprungit loppet två gånger innan. Det visade sig vara ett lyckat drag och jag sprang resten av loppet med honom.
Markusloppet
Jag sprang i princip hela vägen fram till vändningen. Vid vändningen åt jag en bit kladdkaka och drack cola. Stannade där i ungefär 4 minuter. Det var skönt att veta att över hälften av loppet var avklarat. På hemvägen gick jag i nästan alla uppförsbackar. När det var ungefär 8 kilometer kvar tog mitt vatten slut. Jag fyllde aldrig på något vatten vid vändningen. Jag vet inte varför. Det skall jag göra nästa gång.
Jag hade laddat min MP3-spelare med bra musik inför den sista delen av loppet. Det visade sig att det var helt i onödan då jag aldrig fick fram den ur ryggsäcken. Ross försökte prata med mig nästan hela vägen hem och jag försökte svara. Jag var rätt trött så det var inte helt lätt att prata engelska.
Jag hade med mig för mycket näring. Jag åt inte alls så mycket som jag hade räknat med. När vattnet tog slut, slutade jag att äta också. Jag vågade inte äta mer på grund av risken att bli torr, slemmig eller kletig i munnen. Jag som hade letat i halva Göteborg efter chokladöverdragna kaffebönor. De fick ligga orörda i ryggsäcken då jag helt glömde bort dem.
Jag missade mycket av omgivningarna då jag fick koncentrera mig på stigen och underlaget plus att jag blev väldigt trött de sista två milen.
Markusloppet
De sista tre kilometrarna var konstant uppför kändes det som och Ross drog ifrån mig. Det var riktigt jobbigt och benen var stumma. Jag lyckades i alla fall springa över mållinjen på 5 timmar och 14 minuter. Det var långt bättre än väntat på 50 kilometer. Jag är jättenöjd!
Det var ett mycket roligt lopp (utom de sista 15 kilometrarna då jag undrade vad jag höll på med och tänkte konstiga tankar om att aldrig mer springa).
Prognos 16 oktober
Som tur är har väderprognoserna blivit bättre och bättre. I dag ser prognosen ut så här:
Lätt bris, nästan inget regn och solchanser. Det är stor skillnad mot att behöva simma fram i 24 mm nederbörd. Det ser också ut att kunna bli rätt torrt i spåren då det inte kommer regn något nu i veckan enligt prognosen. Det ser inte ut som om vädret kommer ha någon negativ påverkan på loppet.
Oxsjön - Askim - Slottsskogen
Igår på kvällen gav jag mig ut i Änggårdsbergen för att ta en snabb tur. Klockan var kvart i sju när jag började rundan och det var fortfarande ljust ute. Väl inne i skogen var det inte lika ljust. Efter en stund blev det svårt att urskilja stenar och rötter. Det hela blev inte lättare av att jag sprang på mindre stigar med extra mycket stenar.
Det gick bra att springa i mörkret ända tills det var 500 meter kvar hem. Då trampade jag på en sten och foten vek sig framåt. Det gjorde skitont. Jag linkade lite och försökte springa, men det gick inte. Nu ville jag bara hem så jag försökte att ta mig fram så fort det gick. Den sista biten kunde jag i alla fall springa lite igen.
Jag virade foten så fort jag kom hem och hoppas att det bara var en lindrig stukning.
Rundan var helt ok om man bortser från skadan. Det blev 8 kilometer med totalt 280 höjdmeter.
Nästa gång jag springer i Änggårdsbergen i mörker skall jag använda pannlampan. Jag funderar också på att använda en ficklampa för att lysa upp marken framför mig.
Har varit förkyld under hela veckan, men det kändes bättre till helgen. Jag gav mig ut i Änggårdsbergen på lördagsmorgonen och sprang 23 kilometer. Det var segt och tungt. Det kändes att kroppen inte var 100%-ig. Nåja, det blev ett långpass på 2,5 timmar i alla fall.
Lördagens runda - 23 km
På söndagen blev det en tur till i Änggårdsbergen. Jag börjar hitta rätt bra, men lyckades i alla fall att springa fel. Nu gör inte det så mycket, man kommer snabbt ut på en känd väg och hittar snabbt tillbaka till den önskade rutten. Benen var väldigt stumma och orkeslösa efter lördagens tur. Det måste innebära att det blev en riktigt bra träning. Totalt 18 kilometer blev det.
Söndagens runda - 18 km
Det blev bara två pass den här veckan på totalt 41 kilometer. Inte helt enligt planen, men fick i alla fall ihop långpassen. Hoppas att förkylningen inte kommer tillbaka.
Om mindre än en månad är det dags för Markusloppet. De två kommande veckorna skall jag träna så mycket jag bara orkar. Den här veckan är planen att springa 65-70 kilometer. Det skall gå om jag tar det lugnt.