Björnmossen

I dag var det dags för Göteborgsvarvet. Jag valde att inte springa något i torsdags för att inte riskera att dra på mig några onödiga skador, som tex mer skoskav.

Vädret blev riktigt bra. Det var mellan 11-14 grader och sol, så när man sprang var det riktigt behagligt. I lä och solsken blev det nästan för varmt.

Jag startade i startgrupp 3. Jag hade planerat att start långt bak, men min kollega Marcus drog fram mig till början av startgruppen. Marcus försvann direkt efter starten. Han hade planer på att springa 1:38. Själv tänkte jag springa på 1:45.

Som vanligt var det mycket folk i Slottskogen och man fick hålla koll på var man placerade fötterna. Jag ansträngde mig för att inte rusa, utan jag la mig i högerfil och tog det lugnt. Det gick bra och mina kilometertider landade runt 5:00 hela tiden.

I år kändes det som om det var vatten och sportdryck varje kilometer. Det var inte det, men det kändes som om det var tätare än föregående år. Jag stannade inte på alla stationer och oftast drack jag bara en mugg vatten om jag stannade.

Efter några kilometer fick jag ont i höger vad/hälsena. Det höll sedan i sig resten av loppet. Skadan hindrade mig inte så mycket. Jag kunde hålla det tempo jag ville. Jag fick lite känningar av håll, men då tog jag det lugnt och det gick över.

Jag lyckades hålla ett jämnt tempo hela varvet och jag lyckades även lägga in en spurt på upploppet där jag sprang förbi många löpare.

Efter loppet kändes hälsenan kass och det var svårt att gå i trappor. Det känns inte bra inför Stockholm Marathom. Det kan vara hälseneinflammation.

Resten av kroppen kändes riktigt bra. Ingen träningsvärk och inga blåsor och jag var inte trött efteråt.

Min sluttid blev 1:45:55. Enligt GPS-klockan så hade jag sprungit 21,4 kilometer, 300 meter för långt. Samma fenomen uppträdde på Kungsbackaloppet. Det innebär att jag inte kan lita på kilometertiderna i klockan, utan jag får titta på kilometermarkeringarna längs med banan.

Andra bloggar om Löpning, Stockholm Marathon

I dag var det dags för årets första lopp, Kungsbackaloppet. Det är ett halvmaraton, dvs 21 kilometer långt. Kungsbackaloppet är en liten tävling och det var cirka 200 personer som sprang loppet där de flesta såg snabba ut. I dag var det väldigt fint väder, 12 plusgrader och solsken. Jag sprang i långa tights och kortarmad t-shirt. Jag har inte känt något speciellt i knät sedan i onsdags som tur är, men jag var ändå lite orolig att det skulle börja krångla.

I starten var det lite trångt, men det var bara att ta det lugnt och följa med i strömmen. Jag försökte att hitta någon att ta rygg på som höll rätt tempo. Till slut hittade jag två personer som jag följde. De första 5 kilometrarna sprang jag på 22:59. Banan gick längs med gamla E6 mot Lindome. Den är platt och inte speciellt kuperad. Jag höll fortfarande samma höga tempo de kommande 5 kilometrarna. 10 kilometer passerades på 46:23. Nu började det att bli lite jobbigt. Den sista biten innan varvningen i Lindome var seg med lite uppförsbacke. Vid vändpunkten var det en vätskekontroll och jag tog det lite lugnt där och drack vatten. Nu blev det lite varmare. Från att ha haft solen i ryggen, så fick man nu den i ansiktet.

Jag hade håll i princip hela den sista milen. Jag försökte slå av på tempot, men det hjälpte inte. 15 kilometer passerades på 1:10:42. Jag kämpade på så gått det gick och försökte att inte tänka på magen, men det är svårt att springa när hela magen värker och det gör ont när man andas. 20 kilometer passerade på 1:36:06. Nu såg jag ändå slutet på loppet och det var bara att köra järnet. Det betyder i mitt fall att jag fortsatte i mitt 5:10 tempo. De sista 200 metrarna spurtade jag faktiskt. Jag kom i mål på 1:42:53. Nytt personligt rekord!

Det var kul att få sätta nytt rekord på halvmaraton och det är kul att se att träningen fungerar. Att lyckas genomföra loppet med 4:50 minuter per kilometer känns jättebra. Sedan har jag inte genomfört någon formtoppning inför loppet heller då jag för en vecka sedan sprang 29 kilometer och tidigare i veckan blev det 8 + 11 kilometer. Nu ser jag fram emot Göteborgsvarvet där jag skall springa långsammare och försöka njuta av stämningen under loppet. En annan sak som är bra är att knät känns bra. Det gjorde inte ont någon gång under loppet.

Det blev en skada under loppet. Jag fick en jätteblåsa på ena stortån. Hoppas att den inte kommer störa min träning de kommande veckorna.

Översikt över Kungsbackaloppet

Kilometertider

Andra bloggar om Löpning, Stockholm Marathon

Solen skiner, hyggligt varmt och en friskt vind. Trevliga förutsättningar för Salomon X-Trail, ett 13 kilometer långt lopp i mycket svår terräng. Loppet gick i Delsjöområdet och starten var vid foten av Brudarebacken.

När jag kom fram till starten undrade jag vad jag hade gett mig in i. Det var bara vältränade, smala löpare. Det är bara att inse att målet med loppet är att ta mig runt med stil istället för fart. Uppladdningen inför loppet har inte varit det bästa. Har inte kunnat träna något under hela veckan på grund av en förkylning som fortfarande inte har lämnat kroppen helt.

Loppet börjar med man springer uppför slalombacken. Jag tar det lugnt och kommer upp utan problem. Därefter går det utför i 1,5 kilometer på smala stigar. Sedan kom man fram till Getryggen där det blev en ordentlig backe som var lerig och hal. På vägen ner var det riktigt brant och halt. Jag tog det inte så lugnt som man nog borde ha gjort, men mina Trail-skor hade ett bra grepp. Det var här jag slutade att springa runt leran och vattnet och började springa rakt i genom istället. Här drog jag ifrån en hel hög med löpare som tog det lugnt nerför berget.

Efter Getryggen var det enkel löpning i ett par kilometer igen. Efter en vätskekontroll var det dags för den stora utmaningen i loppet, 1250 meter löpning mitt i Ugglemossen. Det var riktigt jobbigt och jag gick ner mig ett par tre gånger. Jag blev av med tidtagningschipet och en vattenflaska vid ett av mina bad. Otur att bli av med chipet, men det var tur att det inte var en sko som försvann. Jag gick en bit på mossen också då det var väldigt jobbigt plus att man blir lite rädd att trampa fel. När man till slut kom upp på fast mark igen så var benen stumma och det tog ett par hundra meter innan de kändes bra igen.

Nu var det enkla stigar resten av vägen och jag la mig i rygg på en annan löpare som höll ett bra tempo. Det var lite svårt att hitta nu, så vi sprang nästan fel tre gånger, men tillsammans så hittade vi rätt väg. Höll ett bra tempo hela vägen hem till sista backen innan mål. Loppet avslutades med en liten backe, man skulle upp för Brudarebacken igen. Upp kom jag och på min klockan fick jg tiden 1 timme 19 minuter och 31 sekunder. Det visades sig att det var ungefär plats 67 av 98 startande. Helt ok. Ett mycket kul lopp som jag gärna springer igen, speciellt om jag lyckas träna ett helt år till.

Efter loppet var jag inte alls så trött som jag borde ha varit. Det är ett bevis på att jag lyckades med min målsättning att ta mig runt med stil.

Så var det dags att springa runt
Toltorpsdalen igen. Samma bansträckning som vanligt.

Tog det lugnt första kilometern med tanke på hur jobbig banan är. Först går det nerför i ca 500 meter och sedan kommer man till Lekevallsgatan och då börjar det att gå uppför. Här började jag att springa förbi en del av de andra. Sedan kommer en ny backe vid Fotbollsgatan. Sedan är det lite lugnare ut på Fässbergsgatan till man skall upp på Södermalm. Det är säkert 500 meter uppför innan man kan vila igen och det är riktigt jobbigt nu. Upp kom jag och jag lyckades springa om en till. Nu är det bara nerför och platt till målet vid skolan. Jag tog rygg på en som höll samma tempo som jag. Låg och vilade och sparade krafterna till spurten. När det var 300 meter kvar ökade jag tempot och sprang om. Det var en jätteskön känsla att få dra ifrån och springa i mål i full fart. Sluttiden blev 24 minuter blankt. Det är en ok tid med tanke på banprofilen.

Knät är fortfarande inte bra, utan det värker lite. Till råga på allt fick jag ont i halsen på kvällen. Inte bra, nu får jag ta det lugnt fram till lördag. Hoppas att jag kan springa ett par korta lugna pass i alla fall.