Björnmossen

Toltorpsvarvet

Det är väldigt mycket uppförsbacke innan det är dags för den långa avslutande nedförbacken. När det väl går nedför igen är man så trött att man inte orkar ta i ordentligt.

Höjdkurva

Årets Stockholm Marathon var minst lika jobbigt som förra året. Det var nästan lika varmt som förra året.

Jag gick ut lugnt helt enligt plan. Försökte ligga runt 5:40 per kilometer och det gick bra i cirka en mil. Sedan började det att bli tyngre. Västerbron var dock inte lika brant i år, utan den sprang jag uppför utan problem på första varvet. Efter bron började jag dock känna att det var segt. Jag ändrade min målsättning från 4:00:00 till att ta mig runt med hedern i behåll. Halvmarathon passerades nästan 4 minuter efter min tid förra året.

Andra halvan var plågsamt jobbigt. Jag fick anstränga mig för att inte stanna och gå. Jag kämpade dock på i mitt lugna tempo. Benen kändes inte lika stumma som förra året vilket var positivt. Jag var också piggare i huvudet. Vid 30 km stannade jag hos Anna och barnen och drack lite vatten. Jag hade planerat att äta en snickers där, men det hade inte min mage klarat, så den förblev ouppäten.

Vid andra passeringen av Västerbron gick jag i den första branta backen och började sedan springa igen när jag kommit uppför den. Det klarade jag inte förra året, då gick jag en stor bit av bron. Det var skönt att springa om en och annan som gick.

Norrmälarstrand är väldigt lång. Nu var det segt att springa och jag längtade till varje vattenhål för där fick jag gå lite. Den avslagna colan smakade rätt ok, men det var jobbigt att komma igång att springa efter den. Till slut fick jag fart på benen igen. Det gick hela tiden långsammare och långsammare och jag räknade i huvudet om jag hade någon chans att slå tiden från förra året. Det såg mörkare och mörkare ut, särskilt med tanke på hur trött jag var. Ett plus var dock att jag aldrig behövde stanna och gå mellan vattenhålen. Det gjorde jag förra året.

När jag kommer fram till Odengatan hände något underligt. Jag fick lite fart på benen igen. Jag hade chans att slå förra årets tid! Den näst sista kilometern tog jag i ordentligt och jag passerade många löpare! Den sista kilometern lyckas jag hålla tempot uppe och när jag kom in stadion spurtade jag. Troligtvis syntes inte det, men jag blev i alla fall inte omsprungen där. 

Jag lyckades! Jag kom i mål på nytt personligt rekord!

Sluttiden 4:20:49 är 3 minuter snabbare än förra året. Jämfört med förra året så var jag starkare på slutet i år. Efter 25 km plockade jag nästan 500 placeringar. Förra året tappade jag 700 placeringar på samma sträcka. Det var först vid 39 km som jag sprang om mig själv (2008 år version) och de två avslutande kilometrarna är jag riktigt nöjd med.

Belöningen - Medaljen!

Lite tips för framtiden från årets lopp:

•  Jag hade med en lite flaska från vätskebältet som jag fyllde med vatten. Jag förvarade den i en av fickorna på mina LD-shorts från Race Ready. Det fungerade bra. Jag kunde dricka när jag ville mellan vätskestationerna och det var skönt i värmen. Det gick bra att fylla på flaskan med nytt vatten vid vätskestationerna, det tog inte lång tid.
• Jag hällde inte vatten på mig. Det räddade mig troligtvis från skavsår på överkroppen.
• Tejpa tårna för att undvika blåsor mellan dem. Det kanske hjälper. Smörjde med vaselin och det räckte inte.
• Spring alltid tävlingar i tights! Skavsår på insidan låren är inte skönt.

Så var den avklarad, träningsrundan som råkade sammanfalla med Göteborgsvarvet. Min målsättning var att ta det lugnt och springa runt på 2 timmar. Det gick ok, jag sprang runt på 1:57:02.  Ett litet problem var att det kändes rätt jobigt på slutet av loppet, trots att jag tog det lugnt.  Jag får hoppas att ett dåligt Göteborgsvarv betyder att det går bra i Stockholm, istället för tvärtom som det var förra året.

Jag sprang i mina nya Kayano 15 och de kändes helt ok. Med bara 16 kilometer i dem så var de knappast insprungna, men det ställde inte till med några problem. Det blir de skorna jag springer med i Stockholm.

En dålig sak som hände som kan vändas till något positivt är att jag måste tänka på vad jag äter innan Stockholm Marathon och när. I lördags fick jag en shake med kolhydratpulver/måltidsersättning ett par timmar innan start i mitt företags tält. Sedan gick jag hem och åt pasta och kassler en timme innan start. Det straffade sig. Jag sprang med magknip en stor del av loppet. Jag drack bara vatten under loppet för att inte störa magen med mer socker.

Innan lopp blir jag en riktig hypokondriker. I tisdags fick jag ont i vaden och i torsdags kände jag av den lite också. Det gjorde även lite ont från och till i vaden i fredags och lördags. Jag hade även ont i knäna innan varvet. Under loppet kändes dock benen helt ok, knäna var som vanligt och vaderna kändes bra. Två dagar efter loppet känns benen bra, förutom att de är lite trötta. Inga skador!

Nu kommer en lugn vecka med bara 30 kilometers träning. Det skall bli skönt att få låta kroppen vila. Nu är det bara 12 dagar kvar! Det börjar snart bli dags att kolla in väderprognoserna för nästa helg.

I lördags sprang jag det extremt lokala loppet Toltorpsvarvet. I år krockade det loppet med både Berlin Marathon och Lidingöloppet, så jag fick tyvärr stryka de bägge loppen från min tävlingskalender.

Jag tänkte gå ut lugnt i år då jag inte kände mig i toppform på grund av förkylningen. Den första kilometern gick på 4:14! Inte riktigt så lugnt som planerat. Efter den öppningen väntade jag bara på att mjölksyran skulle komma. Varje uppförsbacke blev en utmaning för att inte bli stum och trött. I uppförsbacken till Södermalm tog jag det medvetet lite lugnare med resultatet att jag slapp gå. På toppen av Södermalm sprutade mjölksyran ur öronen på mig, men då jag hörde jagande steg bakom mig så var det bara att kämpa vidare.

Jag tog mig i mål på samma tid som förra året, 24 minuter. Det är en ok tid med tanke på att över halva loppet är uppförsbacke.

Mitt knä tycker inte om att jag sprang varvet i ett snabbt tempo. Det smärtade hela dagen igår och det värker lite i dag också. Ja, ja, jag får ta det lite lugnt med det plus att jag får köra lite extra styrketräning för knät. Det blir nog inget mer lopp i höst, utan det finns gott om utrymme för rehab och grundträning.

Min rapport från Stockholm Marathon.

Jag kom till Östermalms IP halv tolv och satte mig i skuggan och åt min pastasallad. Tittade på alla som köade för att hämta sina nummer lappar. Jag kunde ta det lugnt för jag hade hämtat nummerlappen på fredagen. Lämnade in klädpåsen och fortsatte sedan med att bara sitta i skuggan och ta det lugnt.

Halv två gick jag till startområdet. Det gick smidigt att komma in i rätt startgrupp. Sedan var det bara att vänta på att starten skulle gå. Logistiken på Östermalms IP fungerade jättebra.

Nu kändes det att det var varmt. Speakern sa att det var 27 grader i skuggan. Min plan var att hålla mig i skuggan så mycket som möjligt och dricka ett par muggar vid varje vätskestation.

Det tog knappt två minuter innan jag var över startlinjen efter det att starten gick. Jag försökte verkligen att gå ut lugnt. Jag hade ställt in klockan så att den skulle pipa var 5:40 minut. Då skulle jag kunna jämföra min tid vid varje kilometermarkering. De första kilometrarna gick riktigt bra. Värmen började nu kännas ordentligt. När jag kom ut på Strandvägen var det riktigt hett. Som tur var kunde man springa i skuggan av träden i allén.

Vid Norrmalmstorg var det bra fart på publiken. Nästan som på Göteborgsvarvet, men bara nästan.

Innan Slussen, efter ungefär nio kilometer stod Anna, Stina och Karin och hejade på. Det kändes fortfarande ok och jag höll ett bra tempo.

Så här pigg var jag efter 9 kilometer

Efter en mil kom man in på Söder Mälarstrand och där började det att ta emot. Det var varmt och långt till nästa vätskestation. Sedan kom man fram till Västerbron som var jobbigare än vad jag trodde att den skulle vara. Den kändes oändligt lång. Jag lyckades i alla fall att hålla mitt 5:40 min/km tempo i fem kilometer till.

Efter 15 kilometer passerade man Centralstationen och det började bli ordentligt jobbigt. Resten av det första varvet kändes tungt och jobbigt. Halvmarathondistansen passerades på 1:59:12 och jag var väldigt trött. Det kändes som om jag var tröttare nu än vad jag hade varit på Göteborgsvarvet för två veckor sedan när jag sprang nästan en kvart snabbare. Konstigt. Det var troligtvis värmen som hade knäckt mig och jag borde ha tagit det lugnare i början.

Nu hade jag bara en tanke i huvudet och det var att fullfölja loppet. Det andra varvet tog en lite annorlunda sträckning över Gärdet till Djurgården och där var det uppför igen. Nu var det bara att kämpa på till nästa vätske station. Vid 25 kilometer fick jag ordentligt magknip. Det var troligtvis sportdrycken som jag fick det av. Nu var jag i alla fall riktigt trött och jag gick lugnt vid varje vätskekontroll. Vid 28 kilometer kände jag att det inte gick att springa, utan var tvungen att gå lite.

Om jag inte hade börjat att gå så hade jag nog inte tagit mig i mål. Anna och barnen stod på samma ställe även vid det andra varvet. Jag stannade till och stretchade mina vader. Hälsenan hade känts lite de senaste två milen, men inte lika mycket som under Göteborgsvarvet. Jag fick vatten och även lite sjukvård. Jag fick plåster på bröstvårtorna. De var inte vana vid att ha en Wet T-Shirt på sig

Så här trött var jag vid 30 kilometer

Stretchar och dricker vatten vid 30 kilometer

Hälsenan kändes nästan ingenting under resten av loppet.

Nu längtade jag till nästa vätskestation. Det kändes som om all energi försvunnit. Vid 33 kilometer kom jag fram till Västerbron igen och det var inget roligt att springa uppför den igen. Springa och springa föresten, jag gick en rätt lång bit av den. Nu hade jag börjat räkna ner hur många kilometer det var kvar. 8-7-6…

På Norr Mälarstrand började jag att växelvis gå och springa. Benen hade börjat att göra riktigt ont. Det var mest låren som värkte. Nu började jag också bli hungrig på riktig mat i fast form. Jag började tröttna på energidrycken och bananerna.

Nu var resten av loppet en enda lång plåga. Jag var riktigt trött i benen. Jag gick lite och sprang lite och fortsatte så hela vägen in i mål.

Det var riktigt skönt när man fick se Stadion. Då ansträngde jag mig och sprang resten av vägen trots att jag missat att man först skulle springa längs med hela långsidan innan man fick komma in på löparbanorna för de sista 300 metrarna. Jag sprang i alla fall hela vägen över mållinjen. Benen värkte något fantastiskt, men det var bara att fortsätta att gå. Efter målgången fick jag medaljen. Beviset på att jag precis klarat av att ta mig runt Stockholm Marathon.

Medaljen!

Jag kom i mål på tiden 4:23:47 vilket inte riktigt var enligt planerna, men med tanke på förutsättningarna så är jag nöjd med att överhuvudtaget ha tagit mig runt på en helt ok tid. En fördel med tiden är att det finns stora möjligheter att förbättra den.

Mitt Stockholm Marathon enligt GPS-klockan

Mellantider

Andra bloggar om Löpning, Stockholm Marathon

I dag var det dags för Göteborgsvarvet. Jag valde att inte springa något i torsdags för att inte riskera att dra på mig några onödiga skador, som tex mer skoskav.

Vädret blev riktigt bra. Det var mellan 11-14 grader och sol, så när man sprang var det riktigt behagligt. I lä och solsken blev det nästan för varmt.

Jag startade i startgrupp 3. Jag hade planerat att start långt bak, men min kollega Marcus drog fram mig till början av startgruppen. Marcus försvann direkt efter starten. Han hade planer på att springa 1:38. Själv tänkte jag springa på 1:45.

Som vanligt var det mycket folk i Slottskogen och man fick hålla koll på var man placerade fötterna. Jag ansträngde mig för att inte rusa, utan jag la mig i högerfil och tog det lugnt. Det gick bra och mina kilometertider landade runt 5:00 hela tiden.

I år kändes det som om det var vatten och sportdryck varje kilometer. Det var inte det, men det kändes som om det var tätare än föregående år. Jag stannade inte på alla stationer och oftast drack jag bara en mugg vatten om jag stannade.

Efter några kilometer fick jag ont i höger vad/hälsena. Det höll sedan i sig resten av loppet. Skadan hindrade mig inte så mycket. Jag kunde hålla det tempo jag ville. Jag fick lite känningar av håll, men då tog jag det lugnt och det gick över.

Jag lyckades hålla ett jämnt tempo hela varvet och jag lyckades även lägga in en spurt på upploppet där jag sprang förbi många löpare.

Efter loppet kändes hälsenan kass och det var svårt att gå i trappor. Det känns inte bra inför Stockholm Marathom. Det kan vara hälseneinflammation.

Resten av kroppen kändes riktigt bra. Ingen träningsvärk och inga blåsor och jag var inte trött efteråt.

Min sluttid blev 1:45:55. Enligt GPS-klockan så hade jag sprungit 21,4 kilometer, 300 meter för långt. Samma fenomen uppträdde på Kungsbackaloppet. Det innebär att jag inte kan lita på kilometertiderna i klockan, utan jag får titta på kilometermarkeringarna längs med banan.

Andra bloggar om Löpning, Stockholm Marathon

I dag var det dags för årets första lopp, Kungsbackaloppet. Det är ett halvmaraton, dvs 21 kilometer långt. Kungsbackaloppet är en liten tävling och det var cirka 200 personer som sprang loppet där de flesta såg snabba ut. I dag var det väldigt fint väder, 12 plusgrader och solsken. Jag sprang i långa tights och kortarmad t-shirt. Jag har inte känt något speciellt i knät sedan i onsdags som tur är, men jag var ändå lite orolig att det skulle börja krångla.

I starten var det lite trångt, men det var bara att ta det lugnt och följa med i strömmen. Jag försökte att hitta någon att ta rygg på som höll rätt tempo. Till slut hittade jag två personer som jag följde. De första 5 kilometrarna sprang jag på 22:59. Banan gick längs med gamla E6 mot Lindome. Den är platt och inte speciellt kuperad. Jag höll fortfarande samma höga tempo de kommande 5 kilometrarna. 10 kilometer passerades på 46:23. Nu började det att bli lite jobbigt. Den sista biten innan varvningen i Lindome var seg med lite uppförsbacke. Vid vändpunkten var det en vätskekontroll och jag tog det lite lugnt där och drack vatten. Nu blev det lite varmare. Från att ha haft solen i ryggen, så fick man nu den i ansiktet.

Jag hade håll i princip hela den sista milen. Jag försökte slå av på tempot, men det hjälpte inte. 15 kilometer passerades på 1:10:42. Jag kämpade på så gått det gick och försökte att inte tänka på magen, men det är svårt att springa när hela magen värker och det gör ont när man andas. 20 kilometer passerade på 1:36:06. Nu såg jag ändå slutet på loppet och det var bara att köra järnet. Det betyder i mitt fall att jag fortsatte i mitt 5:10 tempo. De sista 200 metrarna spurtade jag faktiskt. Jag kom i mål på 1:42:53. Nytt personligt rekord!

Det var kul att få sätta nytt rekord på halvmaraton och det är kul att se att träningen fungerar. Att lyckas genomföra loppet med 4:50 minuter per kilometer känns jättebra. Sedan har jag inte genomfört någon formtoppning inför loppet heller då jag för en vecka sedan sprang 29 kilometer och tidigare i veckan blev det 8 + 11 kilometer. Nu ser jag fram emot Göteborgsvarvet där jag skall springa långsammare och försöka njuta av stämningen under loppet. En annan sak som är bra är att knät känns bra. Det gjorde inte ont någon gång under loppet.

Det blev en skada under loppet. Jag fick en jätteblåsa på ena stortån. Hoppas att den inte kommer störa min träning de kommande veckorna.

Översikt över Kungsbackaloppet

Kilometertider

Andra bloggar om Löpning, Stockholm Marathon

Solen skiner, hyggligt varmt och en friskt vind. Trevliga förutsättningar för Salomon X-Trail, ett 13 kilometer långt lopp i mycket svår terräng. Loppet gick i Delsjöområdet och starten var vid foten av Brudarebacken.

När jag kom fram till starten undrade jag vad jag hade gett mig in i. Det var bara vältränade, smala löpare. Det är bara att inse att målet med loppet är att ta mig runt med stil istället för fart. Uppladdningen inför loppet har inte varit det bästa. Har inte kunnat träna något under hela veckan på grund av en förkylning som fortfarande inte har lämnat kroppen helt.

Loppet börjar med man springer uppför slalombacken. Jag tar det lugnt och kommer upp utan problem. Därefter går det utför i 1,5 kilometer på smala stigar. Sedan kom man fram till Getryggen där det blev en ordentlig backe som var lerig och hal. På vägen ner var det riktigt brant och halt. Jag tog det inte så lugnt som man nog borde ha gjort, men mina Trail-skor hade ett bra grepp. Det var här jag slutade att springa runt leran och vattnet och började springa rakt i genom istället. Här drog jag ifrån en hel hög med löpare som tog det lugnt nerför berget.

Efter Getryggen var det enkel löpning i ett par kilometer igen. Efter en vätskekontroll var det dags för den stora utmaningen i loppet, 1250 meter löpning mitt i Ugglemossen. Det var riktigt jobbigt och jag gick ner mig ett par tre gånger. Jag blev av med tidtagningschipet och en vattenflaska vid ett av mina bad. Otur att bli av med chipet, men det var tur att det inte var en sko som försvann. Jag gick en bit på mossen också då det var väldigt jobbigt plus att man blir lite rädd att trampa fel. När man till slut kom upp på fast mark igen så var benen stumma och det tog ett par hundra meter innan de kändes bra igen.

Nu var det enkla stigar resten av vägen och jag la mig i rygg på en annan löpare som höll ett bra tempo. Det var lite svårt att hitta nu, så vi sprang nästan fel tre gånger, men tillsammans så hittade vi rätt väg. Höll ett bra tempo hela vägen hem till sista backen innan mål. Loppet avslutades med en liten backe, man skulle upp för Brudarebacken igen. Upp kom jag och på min klockan fick jg tiden 1 timme 19 minuter och 31 sekunder. Det visades sig att det var ungefär plats 67 av 98 startande. Helt ok. Ett mycket kul lopp som jag gärna springer igen, speciellt om jag lyckas träna ett helt år till.

Efter loppet var jag inte alls så trött som jag borde ha varit. Det är ett bevis på att jag lyckades med min målsättning att ta mig runt med stil.

Så var det dags att springa runt
Toltorpsdalen igen. Samma bansträckning som vanligt.

Tog det lugnt första kilometern med tanke på hur jobbig banan är. Först går det nerför i ca 500 meter och sedan kommer man till Lekevallsgatan och då börjar det att gå uppför. Här började jag att springa förbi en del av de andra. Sedan kommer en ny backe vid Fotbollsgatan. Sedan är det lite lugnare ut på Fässbergsgatan till man skall upp på Södermalm. Det är säkert 500 meter uppför innan man kan vila igen och det är riktigt jobbigt nu. Upp kom jag och jag lyckades springa om en till. Nu är det bara nerför och platt till målet vid skolan. Jag tog rygg på en som höll samma tempo som jag. Låg och vilade och sparade krafterna till spurten. När det var 300 meter kvar ökade jag tempot och sprang om. Det var en jätteskön känsla att få dra ifrån och springa i mål i full fart. Sluttiden blev 24 minuter blankt. Det är en ok tid med tanke på banprofilen.

Knät är fortfarande inte bra, utan det värker lite. Till råga på allt fick jag ont i halsen på kvällen. Inte bra, nu får jag ta det lugnt fram till lördag. Hoppas att jag kan springa ett par korta lugna pass i alla fall.