Björnmossen

I morgon är det då dags för Göteborgsvarvet igen. Vi är några stycken från jobbet som skall springa och vi har fått fina kläder att ha på oss. Det pratas en del om kolhydratuppladdning och tider. Jag lägger mig inte i teorierna så mycket, jag skall ju bara springa ett långpass som råkar infinna sig på Göteborgsvarvet. Jag planerar helt enkelt att lägga mig i rygg på 2 timmarsharen och kanske lägga in en spurt de sista kilometrarna. Det är alltid kul att springa om löpare

Mitt mål är att springa runt 2 timmar och njuta av atmosfären. Jag skall inte göra om samma misstag som jag gjorde förra året. Då skadade jag vaden och sprang för fort och tog ut mig för mycket.

Att låta massera sina ben när man tränar rekommenderas av många experter. Efter gårdagens långa runda tänkte jag att det skulle vara skönt att få lite massage i benen för att snabba på återhämtningen.

Jag fick en tid på eftermiddagen och fick en ordentlig genomkörare. Massören började lite lugnt med höger vad. Han tog i lite och det gjorde lite ont, men kändes rätt ok. Sedan blev det dags för baksidan av höger lår och massören hittade IlioTibialBand (ITB) och den var lite stel så han fick ta i lite. Det gjorde fruktansvärt ont! Jag höll på att avlida. Senan var så stel att massage inte räckte till. Jag fick stötvågsbehandling och det gjorde också ont.

Nu låg jag och gruvade mig för behandlingen av vänster ben. Vänster vad fick en ordentlig genomgång och sedan var det dags för ITB och då händer ingenting. På vänster ben är den mjuk och fin!

Efter detta var det dags för nästa våldsamma behandling, den här gången framsidan av vänster lår. Där fanns det en del ”knutor” som löstes upp med massage och stötvågor. Återigen gjorde det riktigt ont.

Jag kommer inte ihåg när jag hade så ont senast. Tänk att man utsätter sig för detta självmant! Om två veckor går jag dit igen

När man är ute och springer i över 3 timmar så kan det vara trevligt att lyssna på musik. Jag brukar varva musiken med lite Comedy Gold från P3, nämligen Pang Prego. Tiden bara flyger iväg när man lyssnar på dem. Programmen finns att ladda ner på P3s hemsida som Pod-radio.

Ett litet smakprov:

är mitt startnummer i Stockholm Marathon. Om startgrupperna ser ut som förra året så startar jag i samma startgrupp i år, nämligen grupp D. Det är i alla fall i första halvan av startfältet. Om jag ställer mig längst fram så är det bara runt 3000 personer att springa om för att vinna

Jag är fortfarande förkyld. Jag testade att springa i onsdags. Det blev 5 kilometer i lugnt tempo och det kändes ok, men i går kände jag mig mer sjuk igen. Det är &¤#%% jobbigt att inte vara frisk. Jag vill ut och springa!

 Jag får fortsätta att ta det lugnt och hoppas att jag får till ett eller kanske två pass i helgen.

En kort lägesrapport: 

När jag väl var på väg tillbaka till löpningen så blir jag självklart sjuk. Det blev ett pass förra tisdagen som gick jättebra, men sedan var det kört. Ont i halsen och allmänt hängig, då springer inte jag. Nu har det i alla fall vänt och jag hoppas att det kan bli ett par pass i slutet av veckan.

Jag har inte sprungit något sedan i onsdags. Jag vill att vaden skall läka ordentligt. Sedan har jag blivit förkyld också, så det blir lite lättare att hindra mig själv från att springa. Jag skall försöka motivera mig att cykla lite på motionscykeln istället. Det är inte roligt, men det är säkert bra på något sätt.

I dag kom det ett nyhetsmail från marathon.se där mitt problem i vaden nästan exakt återbeskrevs i en frågespalt: http://www.marathon.se/coach/coachThread.cfm?thread_id=10967. Rekommendationen var 2 veckors vila.

Jag kommer att lägga löparskorna på hyllan i ungefär en vecka till, sedan kommer jag att återuppta träningen i ett lugnt MAF-tempo. Det viktiga nu är att vaden får läka så att jag kan fortsätta träna utan problem inför Stockholm.

När jag inte får springa så blir jag rastlös och börjar surfa runt på löparbloggar och andra löparrelaterade sidor. Bland annat så får jag dille på att surfa efter löparkläder. Det skall helst vara kläder med någon specialfunktion och de kan oftast bara beställas från USA. Det var tex så jag hittade mina RaceReady LD V-Notch Shorts.

Nu har jag en första plan över hur jag skall träna inför Stockholm Marathon 2009. Det är i princip samma program som förra året, men med två extra veckor inlagda i slutet. På detta sättet får jag fyra pass som är runt 30 kilometer eller längre (29, 30, 32 och 32).

Träningsprogrammet är fortfarande baserat på Hal Higdons Novice2-program.