Jag har funderat lite över årets mål med löpningen och har kommit fram till följande:
Det blev en hel hög nya personliga rekord under året:
» 144 löprundor totalt under året.
» Tränat 166 mil under året.
» Nytt rekord på Stockholm Marathon.
» Genomförde Markusloppet på 50 kilometer.
Ett mycket lyckat år trots att november försvann i en influensa. Nu skall jag börja träna för ett nytt personbästa på Stockholm Marathon 2010.
Prognos 16 oktober
Som tur är har väderprognoserna blivit bättre och bättre. I dag ser prognosen ut så här:
Lätt bris, nästan inget regn och solchanser. Det är stor skillnad mot att behöva simma fram i 24 mm nederbörd. Det ser också ut att kunna bli rätt torrt i spåren då det inte kommer regn något nu i veckan enligt prognosen. Det ser inte ut som om vädret kommer ha någon negativ påverkan på loppet.
Nu är jag anmäld till höstens äventyr, nämligen Markusloppet. Den 24 oktober är det dags för 50 kilometer längs med Skåneleden. Det är tydligen 990 höjdmeter att klara av också. Jag som trodde att Skåne var platt.
Nu får det bli lite mer långpass och backträning.
Yes!
I går kom jag över 100 mil i total löpsträcka i år. Det är 12 dagar tidigare än förra året. Nu satsar jag på 200 mil!!!!
Jag har återhämtat mig bra efter maran. Jag har haft träningsvärk i framsidan av låren, men det är allt. Kroppen känns redan ok. En möjlig orsak är att värmen gjorde att jag inte kunde springa så fort som jag hade planerat och på så sätt kunde jag inte pressa ur all kraft ur kroppen. Det blev mer ett extra långt, lite för snabbt långpass.
Jag har dock en liten skada som inte har blivit bra än. Min ”långfingertå” hade en blåsa på sig innan maran. Under maran stördes jag inte av den, men efteråt visade det sig att den inte tyckte om att springa marathon. Den hade växt en hel del. Nu är det en blåsa på hela framdelen av tån, inklusive in under nageln. Blåsan har en snygg blålila färg. Som tur är gör det inte ont. Bara inte tån ramlar av på samma sätt som en blå nagel gör.
För att förstå hur blåsan på tån ser ut så har jag hittat en video på nätet med en liknande skada. Följ länken på egen risk: How bad can foot blister get? Yikes! Min blåsa är inte riktigt lika stor, men placeringen är identisk.
Nu finns det inget mer att göra innan maran på lördag.
I morgon åker jag till Stockholm och målet är att vinna! Vinna över 2008 års modell av mig själv i alla fall och kommer jag under 4 timmar så skulle jag bli riktigt glad.
Taper Madness = Formtoppningsgalen!
De sista veckorna innan ett marathon tränar man mindre och mindre för att låta kroppen vila och läka ihop eventuella småskador. Det innebär att man springer mycket mindre den sista veckan och får tid över till annat. En annan sak som inträffar är att man börjar bli förväntansfull inför loppet.
Då finns det en liten risk att man börjar surfa på internet efter information om Stockholms Marathon på jogg.se, funbeat.se och puls.se. Man kanske leter efter bloggar som handlar om loppet. Man kanske skriver ut sitt eget armband med mellantider.
4-timmars schema
Det är saker man kan göra, men det gör inte jag. Jag är helt lugn och tar det hela med ro. Det är ju bara 42 kilometer som skall springas. Just det, en sak till som jag inte gör är att kolla vilket väder det blir på lördag i Stockholm flera gånger om dagen.
I morgon är det då dags för Göteborgsvarvet igen. Vi är några stycken från jobbet som skall springa och vi har fått fina kläder att ha på oss. Det pratas en del om kolhydratuppladdning och tider. Jag lägger mig inte i teorierna så mycket, jag skall ju bara springa ett långpass som råkar infinna sig på Göteborgsvarvet. Jag planerar helt enkelt att lägga mig i rygg på 2 timmarsharen och kanske lägga in en spurt de sista kilometrarna. Det är alltid kul att springa om löpare 
Mitt mål är att springa runt 2 timmar och njuta av atmosfären. Jag skall inte göra om samma misstag som jag gjorde förra året. Då skadade jag vaden och sprang för fort och tog ut mig för mycket.
Att låta massera sina ben när man tränar rekommenderas av många experter. Efter gårdagens långa runda tänkte jag att det skulle vara skönt att få lite massage i benen för att snabba på återhämtningen.
Jag fick en tid på eftermiddagen och fick en ordentlig genomkörare. Massören började lite lugnt med höger vad. Han tog i lite och det gjorde lite ont, men kändes rätt ok. Sedan blev det dags för baksidan av höger lår och massören hittade IlioTibialBand (ITB) och den var lite stel så han fick ta i lite. Det gjorde fruktansvärt ont! Jag höll på att avlida. Senan var så stel att massage inte räckte till. Jag fick stötvågsbehandling och det gjorde också ont.
Nu låg jag och gruvade mig för behandlingen av vänster ben. Vänster vad fick en ordentlig genomgång och sedan var det dags för ITB och då händer ingenting. På vänster ben är den mjuk och fin!
Efter detta var det dags för nästa våldsamma behandling, den här gången framsidan av vänster lår. Där fanns det en del ”knutor” som löstes upp med massage och stötvågor. Återigen gjorde det riktigt ont.
Jag kommer inte ihåg när jag hade så ont senast. Tänk att man utsätter sig för detta självmant! Om två veckor går jag dit igen
jogg.se feed för Fredrik Nyström