Björnmossen

Förra vecka såg ut att bli bra. Det blev 8 kilometer på tisdagen och 7 kilometer på onsdagen och jag tänkte avsluta med en längre runda på lördagen.

Det var minus 8 grader och klar himmel när jag gav mig ut på lördagsmorgonen. Allt kändes bra och jag började få upp värmen. Efter tre kilometer kändes det som om jag var snorig. Det var inte snor, det var näsblod. Det var bara att försöka få stopp på blödningen och sedan vända hem igen. Det blev bara 7 kilometer.

Nu är det julvecka och då är all löpning bonus. Hoppas att det blir två rundor i alla fall.

I dag på lunchen sprang jag 8 km i Skatås. Det var ett par plusgrader och duggregn. På marken låg det snö och slask. Det blev ett bra pass.

Förra veckan blev det tre pass på 7, 8 och 11 km. Det är i alla fall en början på en comeback. Söndagens pass blev tyvärr inte ett pass i Änggårdsbergen, utan jag fick springa på asfalt igen. Det börjar bli dags att ge sig in i leran igen. Det är roligare än att springa på asfalt.

I går sprang jag igen för första gången på tre veckor. Efter influensa, hosta och näsblod var det äntligen dags för en tur.

6 kilometer i lugn fart var jobbigt och i dag är jag lite stel i benen. Det är skönt att äntligen vara frisk, men det är skittråkigt när man inser hur mycket man har tappat i kondition.

November blev en katastrofmånad med bara 3 pass. Det är bara att glömma den och se framåt. December får bli en comeback-månad där jag stegvis ökar mängden till 4 mil. Det blir en bra grund att stå på inför vårens träning.

Tiden efter Markusloppet har mest präglats av förkylningar. Jag lyckades få till en runda på en mil veckan efter loppet innan jag fick ont i halsen och feber. På grund av febern blev det en vecka helt utan löpning. Sedan lyckades jag få till tre pass på 6+7+10 kilometer innan jag blev sjuk igen. Nu är jag förkyld igen. Det känns riktigt tråkigt att inte kunna springa.

I söndags när jag sprang en mil, fick jag på Queens låt ”Don’t stop me now”. Den må vara gammal, men jag fick en riktig kick av den. Just precis där var jag frisk och jag var ute och sprang. Allt kändes bra. Jag fick en riktig endorfinkick. Låten sammanfattade precis hur jag mådde: ”Don’t stop me now, I’m having such a good time”.

Tyvärr blev jag som sagt stoppad av en förkylning dagen efter.

Igår på kvällen gav jag mig ut i Änggårdsbergen för att ta en snabb tur. Klockan var kvart i sju när jag började rundan och det var fortfarande ljust ute. Väl inne i skogen var det inte lika ljust. Efter en stund blev det svårt att urskilja stenar och rötter. Det hela blev inte lättare av att jag sprang på mindre stigar med extra mycket stenar.

Det gick bra att springa i mörkret ända tills det var 500 meter kvar hem. Då trampade jag på en sten och foten vek sig framåt. Det gjorde skitont. Jag linkade lite och försökte springa, men det gick inte. Nu ville jag bara hem så jag försökte att ta mig fram så fort det gick. Den sista biten kunde jag i alla fall springa lite igen.

Jag virade foten så fort jag kom hem och hoppas att det bara var en lindrig stukning.

Rundan var helt ok om man bortser från skadan. Det blev 8 kilometer med totalt 280 höjdmeter.

Nästa gång jag springer i Änggårdsbergen i mörker skall jag använda pannlampan. Jag funderar också på att använda en ficklampa för att lysa upp marken framför mig.

Har varit förkyld under hela veckan, men det kändes bättre till helgen. Jag gav mig ut i Änggårdsbergen på lördagsmorgonen och sprang 23 kilometer. Det var segt och tungt. Det kändes att kroppen inte var 100%-ig. Nåja, det blev ett långpass på 2,5 timmar i alla fall.

Lördagens runda - 23 km

På söndagen blev det en tur till i Änggårdsbergen. Jag börjar hitta rätt bra, men lyckades i alla fall att springa fel. Nu gör inte det så mycket, man kommer snabbt ut på en känd väg och hittar snabbt tillbaka till den önskade rutten. Benen var väldigt stumma och orkeslösa efter lördagens tur. Det måste innebära att det blev en riktigt bra träning. Totalt 18 kilometer blev det.

Söndagens runda - 18 km

Det blev bara två pass den här veckan på totalt 41 kilometer. Inte helt enligt planen, men fick i alla fall ihop långpassen. Hoppas att förkylningen inte kommer tillbaka.

Om mindre än en månad är det dags för Markusloppet. De två kommande veckorna skall jag träna så mycket jag bara orkar. Den här veckan är planen att springa 65-70 kilometer. Det skall gå om jag tar det lugnt.

Leden var bra markerad med orange markeringar. Det var bara ett par gånger som jag fick ta fram kartan för att se var jag var. Nu hjälpte inte det utan jag fick chansa vilken väg jag skulle ta.

Underlaget var mest mjuka stigar och väldigt fina spångar. Det var lerigt på några ställen och jag fick springa runt dem för jag hade inte mina terrängskor på mig. Var tvungen att ha mina marathonskor då jag springer på asfalt till och från Sandsjöbacka.

Det blev totalt 31 kilometer på nästan 3,5 timmar. Var rätt sliten på slutet och de vanliga tankarna kom givetvis upp om att jag aldrig hade orkat 2 mil till.

Övrig träning denna vecka var 8 kilometer i tisdags. Sedan blev jag förkyld och tog det lugnt fram till i lördags. Då tog jag en 11 kilometers tur i Änggårdsbergen. Totalt 50 kilometer är ändå ok på en vecka.

I lördags var det dags för veckans långpass. Jag tog en lite enklare runda genom att springa och runda Oxsjön. Det är 24 kilometer som är hyfsat platt och rätt mycket asfalt. Tog det rätt lugnt med tanke på Toltorpsvarvet på söndagen.

Oxsjön

Den första milen gick lätt, men sedan blev det lite tyngre. Inte helt idealisk uppladdning inför ett 5 kms lopp. Rundan tog 2 timmar och 25 minuter.

Veckans övriga träning:

• 12 km i Ängårdsbergen i tisdags,
• 10 km i Skatås i onsdags,
• 10 km i Skatås i torsdags

Det ger totalt 61 kilometer den här veckan. Så långt har jag aldrigt sprungit på en vecka innan någonsin!

Jag har varit lite småförkyld och hängig de senaste dagarna, men i går kände jag mig pigg igen och kunde äntligen ge mig ut och testa de nya skorna. Eftersom det var söndag, var det dags för ett lite längre pass i Änggårdsbergen. Nu skulle det plaskas i lera!

Före rundan (Suddig bild, skorna ville inte stå still)

Det hade regnat på natten och det var halt, blött och lerigt i spåren. Jag sprang inte ner i de största lerpölarna, men jag sprang igenom allt annat. Skorna kändes bra, men det var lite halt på stockar (självklart) och stenar. Jag får fortsätta att vara försiktig på blött underlag. Det kändes som att greppet var riktigt bra på gruset i stigarna.

Efter rundan (Inte rena längre)

Skorna kommer aldrig att bli rena igen efter den här rundan. 

Jag utökade förra veckans runda med lite mer än en kilometer. Rundan blev 21 km som jag klarade av på 2:20. Efter rundan bakade jag en äppelpaj med lite björnbär  och vaniljsås till. Ett mycket gott sätt att få i sig lite extra energi efter ett tufft pass.

Rundan i Änggårdsbergen

Förra veckan var jag som sagt förkyld, så det blev bara två pass förutom gårdagens pass:

• 10 km i Änggårdsbergen
• 8 km i Skatås, intervallpass med 3 x 1 km i ungefär 4:30 tempo.

39 km totalt varav 0 km på asfalt är jag nöjd med.

I dag har jag lite träningsvärk i benen. Det är troligtvis de nya skorna som orsakar det. Benen måste vänja sig vid skorna. 21 km i tuff terräng kanske inte är det bästa sättet att springa in ett par nya skor….