I söndags sprang jag Skatås X-Trail. Det är en liten trail running tävling som lockade många bra löpare och mig (inte lika bra löpare).
Det var två varv på en 6 kilometers bana på små stigar och obanad terräng. Den började på det klassiska sättet, rätt uppför slalombacken. Den passerades även efter varvningen. Efter två kilometer höll jag på att bryta. Jag var helt slut efter att hållit ett för högt tempo. Jag försökte att ta det lugnt, men kroppen ville inte sluta att klaga. Efter fyra kiometer kom Getryggen. Då skulle man lämna den fina plana stigen och ge sig rätt uppför en brant backe. Det fanns inte ens någon stig där. Det var jobbigt. Resten av det första varvet tänkte jag bara på om jag skulle bryta vid varvningen.
När jag kom till varvningen tänkte jag ”Man eller mes” och bestämde mig för att vara ”Man”, dvs jag bröt inte. Andra varvet började jag med att gå uppför slalombacken. Sedan började löpningen gå lite bättre. Jag återupprepade hela tiden ”Det här är roligt! Njut!” i huvudet. Det gick helt ok att springa det andra varvet förutom att det var väldigt jobbigt att ta sig uppför Getryggen en andra gång. Mjölksyran gjorde sig påmind.
Jag lyckades ta mig runt på knappt 85 minuter och kom inte sist i alla fall.
Skatas X-Trail
Skatas X-Trail - Höjdkurva