Igår på kvällen gav jag mig ut i Änggårdsbergen för att ta en snabb tur. Klockan var kvart i sju när jag började rundan och det var fortfarande ljust ute. Väl inne i skogen var det inte lika ljust. Efter en stund blev det svårt att urskilja stenar och rötter. Det hela blev inte lättare av att jag sprang på mindre stigar med extra mycket stenar.
Det gick bra att springa i mörkret ända tills det var 500 meter kvar hem. Då trampade jag på en sten och foten vek sig framåt. Det gjorde skitont. Jag linkade lite och försökte springa, men det gick inte. Nu ville jag bara hem så jag försökte att ta mig fram så fort det gick. Den sista biten kunde jag i alla fall springa lite igen.
Jag virade foten så fort jag kom hem och hoppas att det bara var en lindrig stukning.
Rundan var helt ok om man bortser från skadan. Det blev 8 kilometer med totalt 280 höjdmeter.
Nästa gång jag springer i Änggårdsbergen i mörker skall jag använda pannlampan. Jag funderar också på att använda en ficklampa för att lysa upp marken framför mig.