I lördags sprang jag det extremt lokala loppet Toltorpsvarvet. I år krockade det loppet med både Berlin Marathon och Lidingöloppet, så jag fick tyvärr stryka de bägge loppen från min tävlingskalender.
Jag tänkte gå ut lugnt i år då jag inte kände mig i toppform på grund av förkylningen. Den första kilometern gick på 4:14! Inte riktigt så lugnt som planerat. Efter den öppningen väntade jag bara på att mjölksyran skulle komma. Varje uppförsbacke blev en utmaning för att inte bli stum och trött. I uppförsbacken till Södermalm tog jag det medvetet lite lugnare med resultatet att jag slapp gå. På toppen av Södermalm sprutade mjölksyran ur öronen på mig, men då jag hörde jagande steg bakom mig så var det bara att kämpa vidare.
Jag tog mig i mål på samma tid som förra året, 24 minuter. Det är en ok tid med tanke på att över halva loppet är uppförsbacke.
Mitt knä tycker inte om att jag sprang varvet i ett snabbt tempo. Det smärtade hela dagen igår och det värker lite i dag också. Ja, ja, jag får ta det lite lugnt med det plus att jag får köra lite extra styrketräning för knät. Det blir nog inget mer lopp i höst, utan det finns gott om utrymme för rehab och grundträning.