Björnmossen

Nu har jag äntligen börjat att bli frisk efter förkylning. I onsdags blev det en tur på kvällen på nästan en mil. Jag höll ett hyggligt tempo.

I går kom jag ut mitt på dagen. Solen sken och det var 18 grader varmt. Det var en underbar höstdag. Det blev en tur i Änggårdsbergen. Jag sprang ner till Trindemosse och tillbaka. Det blev 6500 meter och benen kändes helt ok, även om jag inte riktigt orkade spurta hela tiden.

Efter gårdagens pass så känns det i knät igen. Jag antar att det beror på att jag inte har tränat så mycket de två sista veckorna och då blir stretchningarna av vaden lidande. Jag fortsätter i alla fall att springa. Knät är inte i närheten av förra årets smärta. Jag följer följande devis: Let pain be your guide. Det vill säga: If it’s just discomfort, keep going. If it’s honest-to-goodness pain, it’s time to lay off until it goes back to mere discomfort. 

Nu när hösten kommer har jag lite svårt att motivera mig att följa ett hårt träningsprogram med 4 pass i veckan som innehåller en stegrande träningsmängd. Stockhol Marathon är för långt bort. Så jag har bestämt mig för att ha följande mål under hösten: 3 löppass i veckan som totalt skall vara över 3 mil. Om det blir mer så är det bara bonus. Sedan skall jag försöka få till ett par pass i veckan på träningscykeln också och kanske simma lite.

Detta inlägg postades den fredag, 26 september, 2008 kl 12:57 i kategorin Löpning. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan hoppa ner till slutet på sidan för att lämna en kommentar. Pingning är inte tillåten för tillfället.