De sista 15 kilometrarna var bland det värsta jag varit med om och jag lovade mig själv att aldrig göra om detta. Nu har det gått ett par dagar och jag håller redan på att planera hur jag skall lägga upp träningen inför nästa års Stockholm Marathon och hur jag skall lägga upp loppet för att inte krascha på slutet.
Jag tror att de har mätt banan fel. Enligt min GPS-klocka så sprang jag 43,87 kilometer, dvs nästan 2 kilometer längre än vad det skall vara.
Nästa år får jag gå ut mycket lugnare på det första varvet. När jag tittar på kilometertiderna så ser jag att det gick för fort de första 15 kilometrarna. Nu stämmer inte kilometertiderna helt, men under första milen var över hälften av kilometertiderna runt 5:10 och det är för fort, speciellt i den värmen som var under loppet.
Tejpa bröstvårtorna nästa år! Och använd BodyGlide i armhålorna. Deo på skavsår i armhålorna svider något fruktansvärt!
Jag funderar på om jag skall springa med MP3-spelare nästa år. 4 timmar är en lång tid att vara ute och springa, men samtidigt förlorar man en del av känslan med att deltaga i ett lopp. Speciellt den första milen måste man koncentrera sig på att löpa för att undvika att snubbla på någon.