Äntligen börjar det bli lite ordning på träningen igen. Förra vecka blev det tre pass i snön och kylan.
Jag har sprungit i mina Salomon S-Lab2 XT Wings de sista passen. Det har jag även gjort på snöig asfalt för de har bättre grepp än Kayanoskorna. Jag är riktigt nöjd med skorna. De är riktigt sköna.
Jag har sprungit några gånger i Änggårdsbergen de senaste veckorna. Det är halt och slirigt. För att undvika att halka har jag använt broddar.
Först använde jag broddar från Clas Ohlson och de fungerade ok de två första gångerna när jag sprang på snöig landväg. När jag sprang i Änggårdsbergen gick de sönder. Då sprang jag i och för sig på rätt hårt i tuffa backar.
Nu har jag testat ett par YakTrax Pro. Jag sprang med dem i en decimeter nysnö och då fungerade de hyfsat. Uppför och nerför backar släppte greppet lite. Jag tror att de kommer fungera bättre när snön har packats åt lite mer.
Jag har även beställt dubb från maxigrip som jag tänker skruva i ett par skor.
Jag sprang på ett par Salomon XA Pro 3d Ultra GTX med 30% nedsatt pris. Jag skall försöka få fast dubben i de skorna.
Salomon XA Pro 3d Ultra GTX
Jag har funderat lite över årets mål med löpningen och har kommit fram till följande:
Det blev en hel hög nya personliga rekord under året:
» 144 löprundor totalt under året.
» Tränat 166 mil under året.
» Nytt rekord på Stockholm Marathon.
» Genomförde Markusloppet på 50 kilometer.
Ett mycket lyckat år trots att november försvann i en influensa. Nu skall jag börja träna för ett nytt personbästa på Stockholm Marathon 2010.
Efter incidenten med näsblodet har jag fått till några rundor.
Med andra ord har träningen gått hyfsat bra under julledigheten.
Förra vecka såg ut att bli bra. Det blev 8 kilometer på tisdagen och 7 kilometer på onsdagen och jag tänkte avsluta med en längre runda på lördagen.
Det var minus 8 grader och klar himmel när jag gav mig ut på lördagsmorgonen. Allt kändes bra och jag började få upp värmen. Efter tre kilometer kändes det som om jag var snorig. Det var inte snor, det var näsblod. Det var bara att försöka få stopp på blödningen och sedan vända hem igen. Det blev bara 7 kilometer.
Nu är det julvecka och då är all löpning bonus. Hoppas att det blir två rundor i alla fall.
I dag på lunchen sprang jag 8 km i Skatås. Det var ett par plusgrader och duggregn. På marken låg det snö och slask. Det blev ett bra pass.
Förra veckan blev det tre pass på 7, 8 och 11 km. Det är i alla fall en början på en comeback. Söndagens pass blev tyvärr inte ett pass i Änggårdsbergen, utan jag fick springa på asfalt igen. Det börjar bli dags att ge sig in i leran igen. Det är roligare än att springa på asfalt.
I går sprang jag igen för första gången på tre veckor. Efter influensa, hosta och näsblod var det äntligen dags för en tur.
6 kilometer i lugn fart var jobbigt och i dag är jag lite stel i benen. Det är skönt att äntligen vara frisk, men det är skittråkigt när man inser hur mycket man har tappat i kondition.
November blev en katastrofmånad med bara 3 pass. Det är bara att glömma den och se framåt. December får bli en comeback-månad där jag stegvis ökar mängden till 4 mil. Det blir en bra grund att stå på inför vårens träning.
Tiden efter Markusloppet har mest präglats av förkylningar. Jag lyckades få till en runda på en mil veckan efter loppet innan jag fick ont i halsen och feber. På grund av febern blev det en vecka helt utan löpning. Sedan lyckades jag få till tre pass på 6+7+10 kilometer innan jag blev sjuk igen. Nu är jag förkyld igen. Det känns riktigt tråkigt att inte kunna springa.
I söndags när jag sprang en mil, fick jag på Queens låt ”Don’t stop me now”. Den må vara gammal, men jag fick en riktig kick av den. Just precis där var jag frisk och jag var ute och sprang. Allt kändes bra. Jag fick en riktig endorfinkick. Låten sammanfattade precis hur jag mådde: ”Don’t stop me now, I’m having such a good time”.
Tyvärr blev jag som sagt stoppad av en förkylning dagen efter.
I fredags (dagen innan loppet) åkte jag ner till Lund tillsammans med Erik och Jerry från Trailrunner West. På morgonen regnade det och var mörkt och kallt och jag undrade vad jag gett mig in i.
När vi kom fram till Skryllegården kändes dock bättre. Det var ljust och duggregnade bara.
Loppet började med en 3 kilometersslinga i Skrylleområdet innan vi gav oss ut på Skåneleden. Innan låg den rundan tydligen sist i loppet. Tur att de har flyttat den. Jag tog det hyfsat lugnt i början och låg under 6 minuter per kilometer. Efter ungefär 5 kilometer hakade jag på Ross, som sprungit loppet två gånger innan. Det visade sig vara ett lyckat drag och jag sprang resten av loppet med honom.
Markusloppet
Jag sprang i princip hela vägen fram till vändningen. Vid vändningen åt jag en bit kladdkaka och drack cola. Stannade där i ungefär 4 minuter. Det var skönt att veta att över hälften av loppet var avklarat. På hemvägen gick jag i nästan alla uppförsbackar. När det var ungefär 8 kilometer kvar tog mitt vatten slut. Jag fyllde aldrig på något vatten vid vändningen. Jag vet inte varför. Det skall jag göra nästa gång.
Jag hade laddat min MP3-spelare med bra musik inför den sista delen av loppet. Det visade sig att det var helt i onödan då jag aldrig fick fram den ur ryggsäcken. Ross försökte prata med mig nästan hela vägen hem och jag försökte svara. Jag var rätt trött så det var inte helt lätt att prata engelska.
Jag hade med mig för mycket näring. Jag åt inte alls så mycket som jag hade räknat med. När vattnet tog slut, slutade jag att äta också. Jag vågade inte äta mer på grund av risken att bli torr, slemmig eller kletig i munnen. Jag som hade letat i halva Göteborg efter chokladöverdragna kaffebönor. De fick ligga orörda i ryggsäcken då jag helt glömde bort dem.
Jag missade mycket av omgivningarna då jag fick koncentrera mig på stigen och underlaget plus att jag blev väldigt trött de sista två milen.
Markusloppet
De sista tre kilometrarna var konstant uppför kändes det som och Ross drog ifrån mig. Det var riktigt jobbigt och benen var stumma. Jag lyckades i alla fall springa över mållinjen på 5 timmar och 14 minuter. Det var långt bättre än väntat på 50 kilometer. Jag är jättenöjd!
Det var ett mycket roligt lopp (utom de sista 15 kilometrarna då jag undrade vad jag höll på med och tänkte konstiga tankar om att aldrig mer springa).
jogg.se feed för Fredrik Nyström